D.R.E.A.M.

Jag satt och räknade dagarna idag och insåg att det bara är ca 2,5 vecka kvar i Barcelona! Skräckblandad förtjusning skulle jag vilja kalla det! Visst saknar jag bekvämligheten i att vara hemma, jobbet, familj och vänner men det här är ju Barcelona. Med så mycket möjligheter!! Hade det bara varit 5 grader varmare så hade det vart perfekt! Min lilla älskling tar det mycket värre än jag. Hon ser på hemfärden med avsky och ångest, stackars!

Två veckor har det gått sedan jag olyckligt nog blev misstagen för ett askfat, dvs "någon" släckte sin cigarett på min arm (inte med flit) och jag har fortfarande en sårskorpa. Meeeeeeen det gjorde inte ont i alla fall.

Ca två veckor sedan var det också som jag flippade ur totalt på krogen. En grupp män (40+) hade suttit och blängt hela natten vilket var lite irriterande i sig. Sedan när jag skulle gå på toaletten började en av dem gapa och göra konstiga ljud tre centimeter från mitt öra. Jag vart arg men behöll lugnet... Sen tar aset mig på rumpan OCH DÅ vart jag förbannad. Jag vände mig om för att skälla på honom och när jag såg hans fula flin tänkte jag att "här hjälper inga ord". Så vad gör jag? Jo jag går fram och ger honom en vänster så att han tappar balansen och faller över bordet där alla deras drickor står. Sen vände jag på klacken och gick därifrån. Snacka om att han vart snopen. Tror det är det bästa minnet från Barcelona, inte att jag smällde till honom utan att jag stog upp för mig själv. Vissa män får för sig så mycket skit, speciellt när de är fulla. (Jag uppmanar härmed alltså ingen annan att slå någon).