Fulla människor!
För tre dagar sedan satt jag på barstreet här i Marmaris och tittade på människor. Intressant att titta på hur folk klär sig och fixar sig, men framför allt hur de för sig och beter sig...
Jag satt och pratade med Katie när jag såg ett bråk som började. Tänkte "ja ja, fulla killar ska ju ofta knuffa på varandra". Men sedan vart det värre och urartade tillslut helt. De var kanske tio killar som stog och slog och sparkade på två killar, bara det får mig att bli så arg när jag tänker på det. Sedan den enorma folksamlingen som bildades runt händelsen. Minst femtio, säkert hundra människor står och tittar på i en ring när en av killarna ligger på marken och tar emot slag och sparkar mot huvudet och kroppen. Hur i helvete är folk funtade igentligen?? Hur kan man stå och se på något så hemskt och inte göra något?
Nästa sak som hände var att folk plötsligt började springa därifrån. Jag och Katie hörde 2 pistolsott och rusade in i baren där hon jobbade och gömde oss. Efter ett tag vågade vi oss ut igen och fick reda på att någon hade dragit fram sin pistol och skjutit upp i luften för att de ÄNTLIGEN skulle sluta slå och sparka killen som vid detta laget var medvetslös.
Jag vet inte hur mycket som är snack och hur mycket som är sant men de sa att killen hamnat i koma? Jag blir bara så förbannad på dessa fulla människor. Så trött på att se folk som är så fulla att de inte kan stå upp, folk som blir fulla och slåss och folk som går ut för att knulla runt. Vad är poängen med detta? VAD???
Jag satt och pratade med Katie när jag såg ett bråk som började. Tänkte "ja ja, fulla killar ska ju ofta knuffa på varandra". Men sedan vart det värre och urartade tillslut helt. De var kanske tio killar som stog och slog och sparkade på två killar, bara det får mig att bli så arg när jag tänker på det. Sedan den enorma folksamlingen som bildades runt händelsen. Minst femtio, säkert hundra människor står och tittar på i en ring när en av killarna ligger på marken och tar emot slag och sparkar mot huvudet och kroppen. Hur i helvete är folk funtade igentligen?? Hur kan man stå och se på något så hemskt och inte göra något?
Nästa sak som hände var att folk plötsligt började springa därifrån. Jag och Katie hörde 2 pistolsott och rusade in i baren där hon jobbade och gömde oss. Efter ett tag vågade vi oss ut igen och fick reda på att någon hade dragit fram sin pistol och skjutit upp i luften för att de ÄNTLIGEN skulle sluta slå och sparka killen som vid detta laget var medvetslös.
Jag vet inte hur mycket som är snack och hur mycket som är sant men de sa att killen hamnat i koma? Jag blir bara så förbannad på dessa fulla människor. Så trött på att se folk som är så fulla att de inte kan stå upp, folk som blir fulla och slåss och folk som går ut för att knulla runt. Vad är poängen med detta? VAD???
Konditionstest
Utförde precis ett test från aftonbladets hemsida: "Hur vältränad är du?"
Första testet var armhävningar (i modifierad position, dvs den kvinnliga där man har knäna i golvet):
Ålder 20-29
Utmärkt >33
Bra 23-32
Medel 12-22
Under medel 1-11
Dåligt 0
Jag hamnade på 20 :(
Andra testet var situps:
Ålder 18-25
Utmärkt >43
Bra 37-43
Över medel 33-36
Medel 29-32
Under medel 25-28
Dåligt 18-24
Mycket dåligt <18
Jag hamnade på 39
Tredje testet var knäböj där man står med ryggen mot en stol med knäna axelbrett och sedan böjer på benen så att man precis nuddar sittdynan:
Ålder 18-25
Utmärkt >49
Bra 44-49
Över medel 39-43
Medel 35-38
Under medel 31-34
Dåligt 25-30
Mycket dåligt <25
Allvarligt talat, har man bara en gnutta muskler i benen så kan man ju hålla på hur länge som helst... jag tröttnade efter 80 st.
Det fjärde och sista testet är ett konditionstest. Man ska bara ställa en klocka med sekundvisare brevid sängen och när man vaknar på morgonen ta sin vilopuls.
Är man normaltränad ska man ligga runt 50-60 slag i minuten. Sorgligt nog vet jag att min snarare ligger runt 70-80 slag i minuten. Bedrövligt!! :D
Första testet var armhävningar (i modifierad position, dvs den kvinnliga där man har knäna i golvet):
Ålder 20-29
Utmärkt >33
Bra 23-32
Medel 12-22
Under medel 1-11
Dåligt 0
Jag hamnade på 20 :(
Andra testet var situps:
Ålder 18-25
Utmärkt >43
Bra 37-43
Över medel 33-36
Medel 29-32
Under medel 25-28
Dåligt 18-24
Mycket dåligt <18
Jag hamnade på 39
Tredje testet var knäböj där man står med ryggen mot en stol med knäna axelbrett och sedan böjer på benen så att man precis nuddar sittdynan:
Ålder 18-25
Utmärkt >49
Bra 44-49
Över medel 39-43
Medel 35-38
Under medel 31-34
Dåligt 25-30
Mycket dåligt <25
Allvarligt talat, har man bara en gnutta muskler i benen så kan man ju hålla på hur länge som helst... jag tröttnade efter 80 st.
Det fjärde och sista testet är ett konditionstest. Man ska bara ställa en klocka med sekundvisare brevid sängen och när man vaknar på morgonen ta sin vilopuls.
Är man normaltränad ska man ligga runt 50-60 slag i minuten. Sorgligt nog vet jag att min snarare ligger runt 70-80 slag i minuten. Bedrövligt!! :D
Att sluta fly
Nu har jag varit i Marmaris en månad och jag börjar längta efter Sverige igen. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, jag som alltid försökt fly därifrån. Men senaste två åren har jag genom alla resor jag gjort lärt mig hur bra jag har det hemma i kära Sverige.
Sedan jag var 14 år har jag velat bort från min hemstad, Linköping. Jag slutade trivas när jag var 11 men när jag vart 14 önskade jag av hela mitt hjärta att något skulle hända så att jag var tvungen att åka långt bort, bra eller dåligt spelade inen roll. När jag var 15 skickade pappa mig att jobba i Thailand i 2 veckor och efter det var jag helt såld. Jag gick och dagdrömde varje dag om att få åka tillbaka till Rachaburi och aldrig mer behöva åka hem. Året därpå åkte vi tillbaka, denna gång var det pappas bröllop som var anledningen. Jag och min bror gick allvarligt och funderade på olika sätt att slippa åka hem till Sverige, vi funderade över vad som skulle hända om vi bara gick åt ett annat håll än pappa och plötsligt var borta. Men vi kom fram til att så kunde vi inte göra mot pappa. Så vi bönade och bad honom om att inte åka hem i stället...
Jag svor att jag skulle lämna staden som Gud lömde när jag var 18, men så hade jag ju skolan att tänka på. Efter gymnasiet började jag resa. Jag vart alltid så positiv och mer öppen under resorna men alltid efter två veckor hemma var jag mitt vanliga deppiga jag igen, som bara ville spy på allt. Nu är jag 21, herre gud kommer snart att fylla 22, och efter att jag bott i Spanien tre månader och kom hem ännu en gång stannade jag upp och tänkte "Terese, är du helt dum i huvudet? Vad håller du på med??" En plats som jag velat fly från sedan 7 år tillbaka hade jag precis åkt hem till IGEN för jag vet inte vilken gång i ordningen. Började kolla utbildningar och jobb. Jag fastnade inte för något men tänkte "bara jag gör något så att jag för en gångs skull kommer härifrån". Så åkte jag på magdansresan till Marmaris. Jag tror aldrig jag har haft så kul och framförallt gjort så mycket som jag tycker om. Jag älskar magdans, älskar Turkiet och dessutom var alla som var med på resan supertrevliga. Varje dag var det någon ny som skulle berätta för mig om hur fantastiskt Malmö var och allt som fanns där att göra. Så jag tänkte, varför inte. Jag flyttar dit efter somaren. Så jag åkte hem och jobbade en månad och sedan åkte jag till Turkiet igen. Jaa, här sitter jag nu! Jag har tänkt som så att denna gången tänker jag inte åka hem. Jag åker direkt ner till Malmö och går runt och söker jobb. Inte ens en mellanlandning i Linköping för då är jag rädd att jag blir fast igen. Jag vet inte varför jag har varit så rädd för att lämna ett ställe som gett mig ont i magen i så många år?
Sedan jag var 14 år har jag velat bort från min hemstad, Linköping. Jag slutade trivas när jag var 11 men när jag vart 14 önskade jag av hela mitt hjärta att något skulle hända så att jag var tvungen att åka långt bort, bra eller dåligt spelade inen roll. När jag var 15 skickade pappa mig att jobba i Thailand i 2 veckor och efter det var jag helt såld. Jag gick och dagdrömde varje dag om att få åka tillbaka till Rachaburi och aldrig mer behöva åka hem. Året därpå åkte vi tillbaka, denna gång var det pappas bröllop som var anledningen. Jag och min bror gick allvarligt och funderade på olika sätt att slippa åka hem till Sverige, vi funderade över vad som skulle hända om vi bara gick åt ett annat håll än pappa och plötsligt var borta. Men vi kom fram til att så kunde vi inte göra mot pappa. Så vi bönade och bad honom om att inte åka hem i stället...
Jag svor att jag skulle lämna staden som Gud lömde när jag var 18, men så hade jag ju skolan att tänka på. Efter gymnasiet började jag resa. Jag vart alltid så positiv och mer öppen under resorna men alltid efter två veckor hemma var jag mitt vanliga deppiga jag igen, som bara ville spy på allt. Nu är jag 21, herre gud kommer snart att fylla 22, och efter att jag bott i Spanien tre månader och kom hem ännu en gång stannade jag upp och tänkte "Terese, är du helt dum i huvudet? Vad håller du på med??" En plats som jag velat fly från sedan 7 år tillbaka hade jag precis åkt hem till IGEN för jag vet inte vilken gång i ordningen. Började kolla utbildningar och jobb. Jag fastnade inte för något men tänkte "bara jag gör något så att jag för en gångs skull kommer härifrån". Så åkte jag på magdansresan till Marmaris. Jag tror aldrig jag har haft så kul och framförallt gjort så mycket som jag tycker om. Jag älskar magdans, älskar Turkiet och dessutom var alla som var med på resan supertrevliga. Varje dag var det någon ny som skulle berätta för mig om hur fantastiskt Malmö var och allt som fanns där att göra. Så jag tänkte, varför inte. Jag flyttar dit efter somaren. Så jag åkte hem och jobbade en månad och sedan åkte jag till Turkiet igen. Jaa, här sitter jag nu! Jag har tänkt som så att denna gången tänker jag inte åka hem. Jag åker direkt ner till Malmö och går runt och söker jobb. Inte ens en mellanlandning i Linköping för då är jag rädd att jag blir fast igen. Jag vet inte varför jag har varit så rädd för att lämna ett ställe som gett mig ont i magen i så många år?
